"Jag kan inte ha kakor och sånt framme för min pojkvän äter för många"
Jag kollar upp från min bok där jag nyss läste om transkription och försöker hänga med i det oväntade samtalsämnet
"Eh.. Okej?"
"Ja han äter för mycket. Du äter också för mycket. Iallafall för onyttigt, det säger mamma. Du har jätte mycket socker i allting"
"Ehm ja det kanske jag har, men hur angår det dig?"
"Man ska inte äta onyttigt, man blir tjock då."
"Tycker du jag är tjock?"
"Inte än, men du kommer bli om du äter för mycket socker"
"Okej tack för rådet sis"
Jag återgår till min bok och antar att hon ska lämna rummet.
"Kommer du ihåg när vår kanin fick ungar?"
Suckar och kollar upp igen. "Vilken av gångerna?"
"Första, hon fick åtta stycken"
"Ja det kommer jag ihåg"
"Det var jättemånga"
Och så går hon iväg, nöjd med att hon fått ur sig det hon ville säga medan jag sitter kvar, gör ett halvhjärtat försök att förstå vad det där var om och ger sedan upp. Trots allt är cellcykeln lättare att förstå sig på.

0