Ingenmansland
Det finns en tid, halvvägs ut ur en mardröm då skräcken, lukten och ljuden hänger sig kvar men du ser dig omkring och ser ditt rum.
Det finns en tid i en Flashback då du känner marken under dina fötter, stolsryggen du krampaktigt håller i men framför dina ögon spelar ett annat scenario, långt borta från den trygga miljö du VET att du befinner dig i.
Du är i ett ingenmansland mellan då och nu. Du pendlar fram och tillbaka. Mardrömmen går tillslut över och man vaknar, även om rädslan kan hänga sig kvar. En Flashback kan gå åt båda hållen. Ibland lyckas man hålla sig kvar i sin koppling till nuet och man pendlar för att sedan återvända till det. Ibland så förlorar man det helt för att fastna i det förflutna innan man lyckas ta sig tillbaka. Det första är numera betydligt vanligare än det andra för mig, jag antar att man kan kalla det framsteg. Men något som alltid är konstant är ingenmanslandet, att vara i båda samtidigt och inte riktigt veta varåt det brakar.
