Man kan skämta om allt
Folk skämtar ofta om triggers.
Folk skämtar ofta om feminism.
Folk skämtar ofta om våldtäkt.
Jag har blivit våldtagen. Jag har varit med om den utdragna anmälningsprocessen och jag har fått erfara vissa av de aspekter där feminism fortfarande är en bristvara. Jag lider av flashbacks, mardrömmar och har ett helt gäng triggers. Fel ord, mening eller bild kan helt förstöra resten av min dag.
Jag tänker ändå inte säga att man inte får skämta om dessa saker. För visst får man det. Vi har trots allt yttrandefrihet. Man kanske inte alltid bör, och vissa skämt fungerar bara som en upplysning om den talande personens sneda människosyn, men man får. Jag anser inte att det är min ensak att inskränka i folks rättigheter bara för att hur de utrycker sig är besvärande för mig som person.
Vill vi ändra på felaktiga samhällsstrukturer får vi säga ifrån när någon kommer med kommentarer/skämt som förstärker dem, men vi kan inte förbjuda den personen att utrycka sin åsikt.
Sen kan jag utrycka min åsikt i frågan och tala om för personen i fråga vilken idiot jag tycker dem är. Det är min rätt. Och det ska jag kunna göra utan att hot dyker upp i diskussionen. För det är helt ärligt patetsikt och inte ens inom yttrandefrihetens gränser.
Jag anser ändå att vissa av dessa skämt kan vara roliga. Rätt grov humor är rolig, framförallt när den är riktad mot löjliga samhällsstrukturer och förövare. Man får ändå ha en viss humor och självdidtans och inse att vissa verkligen inte menar något illa och inte bara slå bakut så fort någon närmar sig ett känsligt ämne. Men jag skulle inte hålla med om att man kan skämta om allt, skämt ska ändå vara roliga och förlorar hela sin poäng när de snarare får folk att må dåligt.
