Ångestattack
Så idag är en sådandär dag då absolt inget fungerar. Den började bra med en tur i stallet, mys med hästen och häng med en av mina bästa barndomsvänner. Men sedan gick den snabbt utför då jag på ett ögonblick gick över från produktiv till passiv. All energi rann iväg och jag kunde för mitt liv inte ta ett beslut om någonting. Jag skulle planera idag, boka min resa. Istället satt jag och kollade på the amazing spiderman medan ångesten växte till en skavande värk i hela kroppen.
Det känns som allt jag gör blir fel och jag klarar inte av någonting. Jag känner hur det blir trångt i luftstrupen och jag får svårt att andas. Många beskriver en panikångestattack som just det, panik. Men jag får väldigt sällan panik, det händer men inte så ofta. Bara en krypande känsla i huden som om den inte passar mig längre, ett stakt obehag som utstrålar från magen och tryck för bröstet. Jag känner mig orolig, stressad och olustig, ofta på gränsen till ett sammanbrott. Men jag könner ingen panik. Inte direkt. Den lilla paniken som kommer av syrebristen kväver jag lätt och genom lugn andning får jag ned luft i lungorna. Men jag får inte bort ångesten ur kroppen. Inte på flera timmar.
Mina föräldrar är hemma, men jag vill inte prata med dem för det finns ändå inget de kan göra. Så jag döljer det utåt och skriker inåt i väntan på att det ska gå över. När det väl gör det känner jag mig totalt utmattad, inte i stånd att ta tag i någonting. Den känslan som blir kvar är nederlag. Jag känner mig misslyckad, dum och hopplös.
