Valpkärlek
Inget är bättre än att komma in genom dörren efter en jobbig vecka och mötas av ett först upprört skall som snart går över till glatt ylande när hunden inser att det är jag som är hemma. Som ett litet svart streck kommer han rusande och kastar sig upp i ens famn för att sedan överrösa en med blöta pussar. Och jag begraver ansiktet i hans päls och det är det bästa lyckopiller jag vet. Katter i all ära men inget får en att känna sig glad på samma sätt som en överlycklig valp.
