Jag hade en sådan stund idag när jag besökte Parc Guell i Barcelona (TIPS! Så värt). Efter att ha promenerat runt ett tag och fotat för fullt kom jag upp till parkens högsta punkt som har en slående utsikt över Barcelona. Jag försökte ta en bild, men kan inte påstå att den gjorde utsikten rättvisa. Så satte jag mig där, la ned allt i väskan och bara satt. Lyssnade på tre killar som satt en liten bit bort på varsin skateboard och pratade på något språk jag inte förstod men som lät fint. Och på ett äldre brittiskt par som satt på en bänk bakom mig och pratade om gamla minnen. Det var en helt otroligt rofylld stund. Alla mina problem tyckes för stunden försvinna och jag kände mig helt tillfreds med min plats på jorden.

0