Stå inför grupp med ångestattack
Så idag hade vi seminarium och vi skulle då framföra våran grupps arbete för en annan grupp och uppgiftsansvarig och sedan opponera på varandras arbete. Övade precis innan och tappade bort mig helt i texten. Börjar få panik. Andra gruppen börjar. Ångesten ökar, får svårt att andas. Min tur att säga något om deras arbete, har svårt att få ner luft och orden kommer fram som en kraxning. Harklar mig desperat och försöker igen. Rösten bär, knappt. Anstränger mig hårt för att det inte ska höras hur det väser när jag andas.
Det är vår tur. Går och ställer mig inför gruppen. Är jag rädd för att hålla ett föredrag inför denna grupp? Inte egentligen. En del av mig är lugn hur konstigt det än låter. Men den överhängande delen är halvt panikslagen, inte över att jag ska misslyckas med redovisningen längre, utan över att det ska synas hur jag knappt håller mig samman. Min tur att prata. Tar ett djupt andetag. Börjar prata, pratar för fort. Tar en liten paus. Känner hur ansiktet blir varmt och är rädd att det syns att jag rodnar. Stakar mig lite. Andas sakta in, försiktigt så det inte hörs hur det väser. Jag är klar, nästas tur. Står och väntar på att de sista ska bli klara. Önskar att vi kunde ha suttit och redovisat för jag börjar känna mig riktigt yr. Vi sätter oss ned. Får höras de andras kommentarer. Försöker stilla hjärtslagen och ta lugna andetag. Vissa saker den andra gruppen säger är relevanta och värda att ta i åtanke, andra mer irriterande då jag helt enkelt anser dem ha fel. (Jag och resten av gruppen gemensamt). Vi skriver ned deras synpunkter iallafall för att arbeta vidare på. Vi är äntligen klara.
