December
Jag kan inte fatta att vi är framme i Decenber. Förra året vid den här tiden levde jag livet på Zanzibar. Jag hade en helt otrolig tid där med en av mina närmsta vänner och flera nya bekanta. Jag avslutade ett pr som varit så otroligt på så många sätt. Jag var njöt och såg fram emot att snart starta ett nytt kapitel på universitetet. Mitt nyårslöfte kort därefter var ganska privat men det var något jag trodde på. Jag var glad och positiv för det nya året, även om jag också var nervös.
Nu är vi i december igen. Snart har året gått och jag känner mig mer vilsen än någonsin. Jag gillar utbildningen, jag har fått flera nya vännner jag trivs med men trots det är jag så långt ifrån lycklig man kan vara. För även om jag trivs med utbildningen och verkligen vill bli läkare så trivs jag inte med att plugga och kan inte komma ifrån tanken på att jag kommer misslyckas. Och även om jag gillar de vänner jag skaffat är min socialfobi ett större problem än någonsin förut och jag är alltid övertygad om att jag är i vägen och att jag stör. Vilket gör det otroligt svårt att vara med dem samtidigt som jag blivit helt patetiskt löjlig med att vara själv. När jag är själv får jag mindre sammanbrott konstant och så åker jag till en kompis och så känner jag mig i vägen och klängig och så mår jag ännu sämre. En kompis jag ändå haft hyfsat enkelt att umgås med håller jag på att leta lägenhet med. Vi har håller på länge, får inget napp och börjar båda två känna oss riktigt frustrerade. Ingen av oss trivs som vi bor nu men det verkar inte vaa något som tänker lösa sig inom närmsta tiden.
Och så nu är det december då allt ska vara så mysigt men det enda jag kan tänka på är hur allt verkar gå rakt pt skogen just nu och att jag inte på något sätt känner mig entusiastisk varken för december - min favoritmånad - eller för nästa år. Det enda positiva är att detta år snart är slut.
